I onsdags fick Enzo en present från sin morfar - ett märgben! Enzo älskar märgben och han ville genast börja tugga och slicka på det, men eftersom det var fryst så fick hag vänta en dag innan han fick sin godbit.

När Enzo var valp så frågade jag uppfödaren om märgben, om valpar verkligen får äta dem osv. Hon hade redan gett valparna märgben, så hon sa att det bara var att köra på. När jag skulle köpa ett märgben till honom så sa personalen på Arken Zoo att valpar inte ska äta märgben...hmm.

Han fick ett ändå (okokt) och det gick hur bra som helst!

 

När Enzo har ett tuggben eller liknande som han ogärna vill dela med sig av, så baktar han saken han har. Jag kan utan problem ta bort saker ifrån honom utan att han gör något, men de andra i min familj däremot har det inte lika lätt. Min mamma skulle klappa Enzo igår när han låg och åt sitt märgben, han började vakta (sänker huvudet och öronen åker frammåt). Jag puffade åt honom som då fick honom att slappna av, och jag kunde utan problem ta bort märgbenet. 

 

För ett tag sedan så var han jättebesvärlig när det gällde att gå och lägga sig, han ligger gärna i sängen (innan jag bäddat upp). När jag då skulle ta bort överkastet så morrade han och ibland så visade han tillochmed tänderna! Som tur är så har vi lyckats träna bort det beteendet, nu när jag ska gå och lägga mig så tar jag bara tag i överkastet och säger "tut tut!" så flyttar han på sig så att jag kan ta bort överkastet. Inga arga miner alls. Skönt!

 

Ja, det har varit en liten utmaning med honom, men samtidigt så är han en Schäfer. Men sen han kastrerades så har han blivit mycket lugnare och mycket mindre aggressiv! Ett tydligt ledarskap är ett måste för en Scäferägare, en stark ledare måste de ha. Iallafall Enzo..