Idag gjorde jag min tenta för Ekologikursen. Det gick jättebra tyckte jag, det enda som jag var lite tveksam på vad namet på en cell var.

 

På vägen hem ringde min morfar, jag hade bett honom ta ut Enzo vid 11-tiden då jag inte visste hur lång tid det skulle ta att skriva tentan. Han berättade att min hund hade bitit honom i handen och i armen när de var ute på promenad. Jag får såklart en chock av detta, min första tanke var "jag känner inte igen min hund". Min morfar bad mig iallafall vara försiktig när jag kom hem så att Enzo inte ger sig på mig också.

 

Jag tänkte över saken, och det enda som jag kunde föreställa mig som hände var att Enzo blev så glad när morfar kom så att han blev FÖR busig och FÖR hårdhänt. Enzo måste lära sig att sluta innan det blir sådär hårt bus. Han måste lära sig att lyssna.

 

Jag kom hem. Det är helt tyst hemma. Jag går upp till mitt rum där Enzo brukar vara när han är hemma själv. Han ser att det är jag som kommit hem. Svansen är mellan benen och huvudet är väldigt lågt. Jag såg att min hund visste att han hade gjort fel med morfar. Jag gav Enzo klartecken att komma ut och hälsa, och sen så blev han samma glada hund som han alltid har varit!